Lite om Byföreningens historia

Bastuboken

Börjar den 8/11 1958 och slutar den 4/6 1960.

Enligt Bastuboken ser det ut som om samhällsföreningen drev bastun under denna tid.

Jansjö Byförening är en ideell förening, som sedan länge arbetat för byns bästa och ordnat festligheter m.m. Aktiviteterna ordnas främst under vår och sommar.

Längre tillbaka fanns en Vägkassa för den gemensamma byvägen, innan det blev allmän väg genom byn. Man samlade även in pengar till väglyset. Sammanhållningen i byn har alltid varit stark.

I byn finns också en vattenförening, Brevikuddens Vattenförening, som förser delar av byn med vatten. Den borrade brunnen provpumpades 9/12 1948 och är 49 meter djup. Vattenföreningen bildades år 1957 och hade då 5 medlemmar. Idag har vattenföreningen 12 hushåll anslutna.

Det fanns en tid också en bastu vid skolan. Den var öppen för alla i byn. Den var mycket viktig för byborna, då man på den tiden inte hade toalett, dusch eller badrum. Man hade utedass. Alla hade inte vattenledning eller avlopp indraget i husen. Bastun var öppen en gång i veckan under den kalla tiden på året och eldades med ved. 

Bastun i Jansjö

Inspirationen till en bybastu kom efter ett föredrag 1937 på skolan av, ”Bastuprofeten” , Jan Ottosson, rektor på Lillsved.

Bygget startade 1938. Nästan alla bybor deltog med gåvor och arbete. Man hade också ett Bykalas för att samla in pengar.

Kostnaden beräknades till 3692 kr och man fick ett bidrag från kommunen med 800 kr, resterande stod byborna för. Till stomme använde man en gammal fäbodstuga (Zetterbergs). Byggnaden skulle innehålla bastu, dusch, rum för karbad, omklädningsrum och pannrum.

I oktober 1939 var bastun klar och överläts då till skolstyrelsen mot att de svarade för driften. De drev bastun fram till 1960, då skolan lades ner. Jansjö Samhällsförening drev därefter bastun vidare i 1 år och sedan lades den ner då badintresset minskat betydligt och kostnaden för driften var för stor. Många i byn hade då egna badrum.

/Källa:”Vad som sig i Jansjö tilldragit under 450 år.” Per Persson/.